tisdag 15 april 2014

50turen - en resumé

I lördags möttes Tobbe och jag upp på Gullmarsplans perrong för att gemensamt åka till Brotorp och där starta 50turen. (50turen.se) 

50turen arrangeras av Skogsluffarnas OK och är en ultralång orienteringstävling i nackareservatet där man skall plocka samtliga 50 kontroller på Naturpassets nacka-karta (läs mer på naturpasset.se).

Starten gick kl 10:05 från Skogsluffarnas mysiga klubbstuga och en liten skara på endast elva pers hade samlat sig till starten. Med sig hade man förutom karta fått några energigels från arrangören att ha i fickan. Tobbe och jag körde med ryggsäck där vi hade vatten, överdragskläder och extra energi (i mitt fall rörde det sig om några snickers och en rulle mandelmassa). 

Vi började med att studera kartan någon minut för att lägga upp en ungefärlig plan över hur vi ville springa. Kontrollerna är lagda i en ordning som gör att det inte alltid finns en naturlig ordning att ta dem på. Vi bestämde oss iaf för att börja med att beta av kontrollerna på kartans östra del (öster om söderbysjön och dammtorpssjön) då dessa låg i ett område som verkade aningen mer svårläst än västra sidan samt att det inte fanns möjlighet till att göra så många stigval (alltså att välja att springa på stig istället för i obanad skogsterräng). Bättre att börja med det jobbigare medan vi var pigga och sen ha möjlighet att göra stigval när vi blir trötta och inte orkar lyfta på benen så mycket, tänkte vi. 

Vi hade bestämt oss för en arbetsordning där Tobbe hade huvudansvar för all navigering och jag hängde på och följde med på kartan samt spanade. Detta var i ju huvudsak en dag för oss att träna på att springa länge tillsammans i teknisk terräng så jag lät med varm hand huvudansvaret att hitta rätt falla på Tobbes erfarna axlar. 

De första sju kontrollerna klipptes i ett rasande tempo. Värre blev det på kontroll åtta (kontrollnummer 42). Den satt inte där den skulle. Plötsligt var vi sex personer som nästan gick skallgång efter den. När vi just bestämt oss för att dra såg vi den sitta gömd under en liten en i en sänka som låg lite mer sydost om den sänka vi ansåg att den skulle sitta. I god sportmässig anda ropade vi till våra medtävlare att vi funnit den och begav oss vidare. 

Skogen var enormt vårvacker med blåsippor som uti backarna stod. Solen sken och värmde på och fågelkvitter hördes i buskar och snår. Man blev fort varm och svettig. Våran elfte kontroll låg med utsikt över Ulvsjön och där tog vi en hastig vätskepaus. Nästa paus blev vid kontroll arton då jag passade på att tömma mina två halvlitersflaskor helt eftersom vi strax skulle passera hellasgården och dagens enda plats för vätskepåfyllnad. 

Tobbe uppför blåsippsbeklädda backar

Dagen löpte på och vi med den. Nästa kontroll som var svår att hitta var vår nummer tjugoåtta (kontrollnummer 1) som låg något högre än vad som var angivet på kartan. Nu var vi över i kartans västra del men vi hade båda rejält med spring i benen kvar. Vid vår trettiofemte kontroll (kontrollnummer 8) gjordes dagens första riktiga bom. Terrängen var diffus sankmark och kontrollen fanns inte vid den plats som vi trodde var den rätta. Tobbe höll huvudet kallt och drog till närmsta säkra (trots att jag ville irra vidare) och fick oss åter på rätt kurs utan alltför stort tidstapp. 

Efter kontroll fyrtiotre började jag känna mig lite mör i knän och fotleder. Vi båda fnissade rätt mycket när vi tog ett stigval från kontroll fyrtiofyra och märkte att vi inte kunde öka takten utan satt fast i ett ganska lustigt trippande joggtempo. Men nu var det inte mycket kvar att plocka! Tiden kändes som bortblåst. Vi hade inte kollat på klockan under hela passet och visste därför inte hur länge vi hade hållit på. Över två timmar kändes det att vi hade kört. Men om det var två och en halv eller fem timmar hade jag ingen känsla för. Humöret var fortfarande på topp även om kroppen gnisslade lite i lederna. Via en lång stigraka (som bitvis var helt översvämmad) plockades de sista tre kontrollerna och även om det var trallande fint i skogen var det rätt skönt att se brotorp och den annalkande bastun och maten. 

Tiden blev 4h 41 min och sträckan 27,66 km. Samtliga kontroller hittades! 

Bäst med dagen var (förutom Tobbes excellenta navigeringskunskaper) att vi lyckades med utmaningen att springa ihop under lång tid i trälig terräng och samtidigt ha ett gott humör och hålla en god stämning! Det tror jag är en framgångsnyckel under KEX.

Sämst med dagen var den koncentrerade engerigelen med apelsinsmak. Jag trodde på allvar att jag skulle kräkas där jag stod mitt i skogen. Fy fan! Tacka vet jag mandelmassa. 
 
/Anders
Snart bastu och avsköljning av saltavlagringarna, samt kanske en korv.


Nöjd navigatör på afterrun på Bishop Arms

Tid och vägval

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar