Backens början

Ena halvan av laget är smidig och lätt andra halvan är stor och tung. Jag är den andra halvan. Jag har verkligen ingen utpräglad löparkropp. Jag hade heller inte tränat löpning förrens för några år sedan. Även om jag tränat lite blandat bl.a. amerikansk fotboll, tennis, basket, simning etc. Sen slutade jag träna överhuvudtaget medan jag pluggade och koncentrerade mig på att festa istället. Kul men dumt för kroppen. När jag hösten 2008 kom hem från ett utbytesår i Prag släpade en kompis med mig till gymet för första gången på väldigt länge. Bra kompis! 

Sommaren efter blev väldig varm, så för mig som är en svettis funkade det bara att träna på sena kvällar. Tyvärr var gymet stängt då så istället fick jag börja springa på kvällarna för att få nån träning gjord. Efter nån månad var jag fast i löpträsket.

Nu har jag sprungit några år och förbättrat mitt löpsteg från utpräglad hälisättning till fram/mellanfot, konditionen är ok och jag har äntligen fått lite löparmuskler på benen. Men fortfarande är jag inte byggd som en löpare. Detta märks när man kommer till backar. Kanske beror det också på att jag är född på den uppländska slätten som gör mig genetiskt oförberedd på kuperad terräng, vem vet? Utför går det bra, mjuka knän och ingen broms är min melodi. Men uppför. My God! 

Tydligen är det rätt kuperat på KEX. Iaf vad jag minns från mitt senaste besök på kebnekaise. Så mycket mycket mycket backträning står på vårens meny. Och idag började det, om än lite lättare. Jag slängde in en sväng förbi hammarbybacken på löprundan för att få lite höjd. Kul men lerigt, halt och sjukt tungt. Fick variera jogg och gång på väg upp. Tror att löpstavar kommer vara avgörande under KEX, samt metalldobbar. Idag saknade jag båda.  /Anders 

Passade på att ta en kort när jag pustade ut.