Men jag var väldigt sugen på att se om jag fortfarande var förstörd eller om det bara var något som skedde där och då. Därför bestämde jag mig för ett lite längre pass att springa i trevligt tempo.
För hundra år sen gjorde jag lumpen vid livgardet och då sprang vi något som kallades dragon-milen (eftersom vi tillhörde livgardets dragoner). Loppet gick från Kaknästornet och längs djurgårdskanalen och tillbaka. Min prestation då var kanske inget att hurra för. Men det var första gången jag sprang en hel mil i ett svep (såvitt jag vet). Minns att jag kom in på 44 min och att jag hade kedjerökt två cigg i startfållan precis innan loppet (men då var man något yngre också). Ett bestående minne var att vi passerade en djurkyrkogård. Spännande. Jag hade helst velat stanna och titta lite på stället men då hade jag inte tid. Sen dess har jag inte varit där igen.
Därför tänkte jag att jag skulle jogga dit och titta mig omkring och jogga hem igen. Sagt och gjort. 17 km blev det med några minuters paus i mitten för rundvandring på djurkyrkogården. Konstigt, gulligt och samtidigt lite kusligt ställe. Besök gärna.
Inga problem med andningen. Skönt. Men mitt gamla mortons syndrom i vänsterfoten gjorde sig påmint de sista km. Kanske ska skaffa iläggsulor innan KEX. Humm.
/Anders
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar